Av Francis Scott Key
Åh, säg kan du se vid gryningen's tidigt ljus Vad så stolt hälsade vi på skymningen's sista glans? Vilka branta ränder och ljusa stjärnor genom den farliga kampen, O'Är de vallar vi såg var så galant strömmande? Och raketen's röda bländar, bombarna brister i luften, gav bevis genom natten som vår flagga var kvar där. Åh, säg gör den stjärna-spangled banner yet wave O'är det fria landet och de modiges hem?
På stranden, dåligt sett genom djupens munar, där fienden's häftig värd i rädsla tystnad återställer, Vad är det som brisen, o'Är den höga branta, När den passar bra, halv döljer, avslöjar hälften? Nu fångar det glans på morgonen's första stråle, i full ära reflekteras nu skiner i strömmen: 'Det är stjärn-spangled bannern! Åh länge kan den vinka O'är det fria landet och de modiges hem!
Och var är det bandet som så svagt svurit att krigets förödelse och slaget's förvirring, ett hem och ett land borde inte lämna oss längre! Deras blod har tvättat ut sina fula fotspår' förorening. Ingen tillflykt skulle kunna rädda hyrden och slaven från flygens skräck eller gravets dumhet: och den stjärnsträckta bannern i triumf vinkar O'är det fria landet och de modiges hem!
åh! så är det någonsin, när frälsare ska stå mellan deras älskade hem och kriget's öde! Blest med seger och fred, må himlen'n rädd land lova makt som har gjort och bevarat oss en nation Därefter erövra vi måste, när vår sak är det bara, Och det här är vårt motto: "I Gud är vår förtroende." Och den stjärna-spangled bannern i triumf ska vinka O'är det fria landet och de modiges hem!